2013 förändrades mitt liv. Mina föräldrar adopterade en gatuhund som hade använts som kamphund och jag var jätte rädd för henne. Eftersom jag var student blev det att jag blev den i min familj som fick gå flest promenader med vår nya familjemedlem. Något hände mellan oss och idag är vi två oskiljaktiga. Från att ha haft en hund som skällde på allt och alla, till att idag ha en hund som älskar människor (både vuxna och barn) och andra djur visar mitt engagemang vid min hund. Jag ser inte hunden som ett djur, för mig är det en familjemedlem som behöver lika mycket träning, utveckling och framförallt kärlek som vi människor. Idag bor jag själv i en annan stad och jag saknar en kompis på mina promenader. Hoppas jag kan få bli vän med just din vovve. Med mig vid din familjemedlems koppel har du någon du kan lita på, som kommer att vara tydlig och ge så mycket kärlek!