Att ha hund är något jag saknar. Som 9-åring fick min familj sin första hund, en husky, och sedan dess var det inte vara hästar som hade fångat mitt intresse. Som liten var vi jourhem till omplaceringshundar, och samlade på mig mycket erfarenhet genom det. Att bemöta en hund med mjukhet och respekt ser jag som självklart. När jag väl flyttade hemifrån skaffade jag mig min första egna hund, en staffvalp, som jag och mitt ex sedan fick en kull med. Med bägge var jag tränat lydnad och agility, även om det inte ledde till några meriter. Erfarenheten av hundar i olika stadier i livet, åldrar och storlekar vill jag därför ändå säga att jag har.